Nollning på V-sektionen 1965

Den första månaden KTH ägnades till en stor del till nollningen som idag kallas mottagningen.

Olika sektioner har olika traditioner men på V-sektionen sköttes den av fem "daddor" som alla gick fjärde årskursen (V4) och som introducerade nollan i sektionslivets hemligheter. Det var knappast frågan om skändning men nollan skulle veta sin plats.

Vi fick lära oss susa inför de Kongliga daddorna och andra företeelser som förtjänade beundran. Susningen gjordes genom att man stod på vänster ben med händerna på ryggen, nedböjt huvud och cirkulerade med höger fot medan man lät höra ett susande ljud.
 
Daddorna: Kongl. Tore, Texas, Beril, Lasse, Anders


Vi tilldelades nollemössor, oranga byggarbetarkepsar med nollenamnet på framsidan. Nollenamnen var antagligen påhittade under nån ölkväll och var ganska krystade. Håkan Bond fick heta 007, Katarina Odemark fick namnet Boussinesq vilket vi inte begrep förrän vi läste Vägbyggnad några år senare.

Det första som mötte oss var en föreläsning i Automativ retorik som hölls av Gösta Lindhagen. Den började helt seriöst och många antecknade tills föreläsningen mer och mer spårade ur i en kaskad av pseudovetenskapliga termer.

Vi fick lära oss ölhävning, de viktigaste nubbevisorna, vi valde årskursrepresentant (Peter Gavelin) och sångledare (Lennart Forsell?). Vi fick välja (eller blev snarare tilldelade) en årskursvisa, Teodor.

Andra punkter i nollningen:

  • idrottsdag på Östermalms Idrottsplats
  • ölstafett vid Ugglevikskällan
  • arbetsdag vid kårens stuga på Värmdön
  • nolleuppdrag och efterföljande övningsgasque
  • nollegasque med uppvisnig av nollornas talanger och upphöjning till ettor

Efter gemensamt luciafirande för V1 och V4 på en krog i Gamla stan fick vi klara oss själva.